Höjderna i den lilla och snälla byn Bleckåsen gör att himlen känns nära. Här jämför Alf ungdomarna med att sätta potatis och Lotten och Britt-Marie fördjupade deras vänskap med hjälp av jordgubbar. Ulla drömmer inte längre om Italien, utan hon lever för djuren på gården. Gemensamt för alla är att det engagemang som de ger, får de tillbaka tusenfalt. #193byar #ByBleckåsen

Det är tidig morgon och Alf Edfeldt sitter redan på gräsklipparen på Bleckåsvallen. Trastarna konkurrerar med honom om daggmaskarna i marken.

– Jag är glad över sällskapet även om planen också behöver masken, men vi delar lika, säger han.

Varannan dag klipper han gräset och hävdar bestämt att det inte är ett enmansjobb. Micke kör vertikalskäraren, Mats är en fena på motorer och Johnny tvättar matchställen och vattnar planen. I över 50 år har Alf engagerat sig i Alsens IF, det är ungdomarna som håller honom ung.

Tänk vilken kraft det finns i de unga, det smittar av sig. Att jobba med ungdomar är som att sätta potatis, man sätter en och får tillbaka tio, säger han.

Hos Britt-Marie Panther Olausson och Lotten Wallenhed ger deras 6 000 jordgubbsplantor tusentals bär varje sommar. Det är deras gårdar i byn som gett namn till deras småskaliga och giftfria verksamhet med självplock av jordgubbar, Pegår´n & Panthers. De är både vän med ogräset i jordgubbslandet och med varandra. Det var deras barn som förde dem samman för tio år sedan, där det gemensamma odlingsintresset fördjupade vänskapen. Efter pandemin har de märkt ett ökat intresse för odling och har därför startat kursverksamhet. De arbetar båda som pedagoger, Britt-Marie är specialpedagog och Lotten är konstpedagog och driver pedagogiska omsorgen Kronhjorten i byn.

Vi vet ju att genom att dela kunskap så får vi också tillbaka kunskap, säger Britt-Marie.

Ulla Wänseth delar sin gård med en massa djur. De håller henne sällskap och hon har alltid något att göra. Som pensionär drömde hon om att bo i Italien, men inte kunde hon skiljas från sina djur. Drömmen fick bli en annan när hon tog över föräldragården i Bleckåsen.

– Och vad skulle jag ha gjort i Italien, säger hon och skrattar.

Påfågeln Sluggo fäller ut sina vackra stjärtfjädrar och gömmer sig sedan inomhus.

Han tjurar nu. Var inte så fjollig, ropar hon till honom.

Just nu funderar Ulla över en påfågel från Röde. Ulla säger ofta nej, nej och sedan ja när frågorna kommer om hon kan ta över ett djur.

– Jag har svårt att låta bli, jag lever ju för djuren, säger hon.