I Rötviken kan man stå på arbetsmarknaden med ett ben i Norge och ett i Sverige. Här kan man också konsten att stå på flera ben i sitt företagande. Hotagsfjärden är inno­va­tiva, Eivind smider planer och Gunnel säger: Flytta hit!
#193byar #ByRötviken

Morgonljuset har precis nått Gunnel Sundviks och Tobias Karlssons hus i Kälen, någon kilometer från Rötviken. Gunnel är 23 år och är nyexaminerad socionom, hon är uppvuxen med en fot i Sverige och en i Norge.

– Jag bodde varannan vecka med mamma i Sørli och pappa i Rötviken, säger hon.

Hon har jobbat extra på Handlarn i Rötviken ända sedan gymnasiet och där har hon lärt känna alla i bygden.

– Det här är hemma för mig. Gemenskapen i byn är stor och affären betyder oerhört mycket, det är byns samlingspunkt där man tar en kaffe, berättar hon.

Vi drog ner medelåldern rejält när vi flyttade hit,
men vi behöver fler som ser att det går bo här.

Nu engagerar sig både hon och Tobias i att försöka rädda församlingshemmet i Hotagen, det ska påbörjas en inventering av tomma hus i bygden och målet är att få fler att flytta hit.

– Vi drog ner medelåldern rejält när vi flyttade hit, men vi behöver fler som ser att det går bo här. Här finns jättemånga fina småbyar och vi har Norges arbetsmarknad här också, säger hon.

Den lokala arbetsmarknaden är stor för Kooperativet Hotagsfjärden. Här gör man mycket, de hyr ut lägenheter till äldre, hemtjänsten utgår härifrån och så erbjuder de även hushållsnära tjänster.

– Ibland har vi jobb upp över öronen och sedan ingenting. Vi har därför hela tiden funderat på vad vi kan göra mer när vi har tid över, säger Anita Eriksson som är verksamhetsansvarig.

I dag bär de stolar och bord för en minnesgudstjänst som ska hållas på Hotagsfjärden.

– I mitt jobb gör jag allting, jag levererar mat till förskolan, hjälper de äldre, storstädar, byggstädar och skottar tak, säger Carina Eriksson och hämtar två stolar till.

Det här är hemma för mig. Jag har grott fast här,
säger han och skrattar.

Även Eivind Haugen står på två ben i sitt yrke. Han är sin egen lyckas smed på riktigt och så snickrar han på sommaren. Just i dag smider han dopljusstakar i sin smedja på gården.

– Där vi bor är man tvungen att ha fler ben att stå på, säger han.

Järnet är 1000 grader varmt när han börjar forma det med hantverksmässig precision där han trivs som bäst, i smedjan i Rötviken.

– Det här är hemma för mig. Jag har grott fast här, säger han och skrattar.

Susanne Kvarnlöf