Ett Krokom för alla

Man utomhus

Med influenser från värdländer vill planarkitekten Simon Östberg skapa en lokal bland­stad i Krokom. Genom platsens gynnsamma läge ser han planprogrammet som en lågt hängande frukt – som bara är att plocka.

Nu är han färdig. Efter att ha jobbat intensivt i tre år har planarkitekten Simon Östberg kommit i mål med planprogrammet Krokom centrum Vision 2035. Vad det handlar om? Jo, han har grottat ner sig i hur centralorten Krokom kan komma att se ut i framtiden. Han har också kommit fram till att nu behöver man gasa, inte bromsa.

– Det är inte tydligt vad centralorten Krokom är för något och vi måste ha en identitet, det är lite grått i Krokom just nu, säger han.

Med rätt politisk inriktning är detta ett falläpple.

Utmaningen är att centralorten Krokom ska skapas både i ett kommunalt och regionalt perspektiv och för dem som bor här. Genom att dra nytta av ortens läge med en kvart till flygplatsen, tågstationen i centrum, bussnätverk och att Krokom ligger mitt emellan två tillväxtorter, ser Simon Östberg bara möjligheter:

– Med rätt politisk inriktning är detta ett falläpple. Blir vi en tätort till Östersund så kan till och med stadsbussarna gå här.

Det handlar om att frigöra yta för mötesplatser, att göra centrum till ett större område och att optimera centrumorten för människor där blandningen är lösningen.

– Krokom ska vara en plats där det finns både arbetsplatser, friluftsområden, kontor, handel, båthamn och bostäder. Vi mår bäst i medeltida städer därför åker vi till Prag, och det går applicera lokalt här, säger han.

Vi kan locka livsstilsinflyttare, möta upp dem som i dag
flyttar till Östersund när barnen flyttar hemifrån.

Han ser att Krokom blir ett komplement till Östersund genom serviceutbud och med boendemiljöer som är attraktiva med Krokomsviken och Indalsälven.

– Vilken annan stad har du 15 minuters pendling till? Vi kan locka livsstilsinflyttare, möta upp dem som i dag flyttar till Östersund när barnen flyttar hemifrån. Här finns mycket ytor att till exempel göra något kring kulturen, ingen annan gör det och vi har Allan Edwall som kom nästgårds, säger han.

I den första delen av totalt tre, involveras även medborgarna aktivt. Dialogen bygger på en metodik som heter Sociala fyrtorn där man använder kommunens hundratals kontaktnät för att få höra de röster som sällan hörs. Det kan vara Kalle, 6 år, på skolan eller Lisa på LSS-boendet som får yttra sig över hur deras miljö ska formas, genom att en person i deras närhet ställer frågor.

– I december kommer dessutom översiktsplanen ut för allmän åskådning och jag önskar att många människor kommer att tycka till om framtidens centralort.

Det är livsmiljöer som man känner sig trygg i, miljöer som
lockar till spontan aktivitet och med ett starkt föreningsliv.

I dagsläget planläggs tre områden i centrum som möjliggör ett hundratal bostäder samt förskola, kontor, handel och mötesplatser.

– Tanken är att få liv i bykänslan i hela centralorten med grönområden, bostäder, centralgatan och gemensamma båtplatser. Det är livsmiljöer som man känner sig trygg i, miljöer som lockar till spontan aktivitet och med ett starkt föreningsliv. Om vi skapar det här så kan hela kommunen leva, säger Simon Östberg.

Susanne Kvarnlöf