Hällebo– en skattkista full av berättelser

Kvinna i vårdkläder dekorerar julpynt

Rosita trodde det var ett tillfälligt jobb, Yvonne ville jobba med människor och Anna ser en framtid i vården. De arbetar alla tre som undersköterskor på Hällebo och det bästa de vet är att lyssna på de äldres berättelser. När en berättelse tystnar finns de där vid livets slut som en extra familjemedlem och öppnar fönstret för att släppa ut själen.

Jag får lära mig mycket av dem, hur de hade det när de växte upp och hur de levt sitt liv. Det är berättelser jag älska

Rosita Bångåsen, Anna Engelin och Yvonne Gren är tre av alla undersköterskor som varje dag får livet att fungera för människor som behöver hjälp, vård, uppmuntran och stöd på Hällebo. Yvonne Gren flyttade från Gävle till Offerdal för 10 år sedan och hon tycker att det är underbart att arbeta med äldre människor.

– Jag känner att jag gör nytta och finns där för dem. Det är de äldre som ger kvittot och de tycker det är trevligt när jag kommer. Jag känner för alla här och man blir kompis med dem, säger hon.

Det är olika behov som de äldre har och Yvonne vet när hon ska stryka medhårs och när hon ska arbeta med händerna på ryggen.

– Det krävs tålamod och det är viktigt att de som kan göra saker själv får göra det. Då får man inte ha bråttom utan då får det ta tid, säger Yvonne.

Vill du flytta hit?

Vill du veta hur det är att bo hos oss? Läs berättelserna från våra 193 byar.

Det är det bästa som har hänt mig, det här var platsen jag hela tiden längtade till som liten, det är lugnt och skönt här.

Här nedan kan du läsa berättelser där flera har tagit steget och flyttat till någon av våra 193 byar. Välkommen till Krokoms kommun!

Berättelser från våra 193 byar

Efter studenten hade Anna Engelin´s dröm om att bli frisör lagts ner och hon ville testa något annat. Hon gick med i Krokoms bemanningspool och tyckte om att kunna styra sin egen tid och bestämma när hon skulle arbeta.

– Jag tyckte jobbet var intressant och lärorikt, jag fick en annan respekt för yrket, berättar Anna.

Nu har hon fast anställning på Hällebo och stora planer på att studera till undersköterska på deltid.

– Jag gillar att få finnas till för de äldre som inte klarar allt själv. Jag blir glad av att komma på jobbet, det här är ett mysigt jobb, säger hon.

Mest av allt gillar hon att få sitta med de äldre och dricka kaffe och bara få lyssna.

– Jag får lära mig mycket av dem, hur de hade det när de växte upp och hur de levt sitt liv. Det är berättelser jag älskar, säger hon.

Hon tycker också att döden blivit mer naturlig för henne sedan hon började arbeta här.

– Det är tufft när någon dör, men alla ser så fridfulla ut. Jag öppnar alltid fönstret när de dör för att släppa ut själen så den får vandra vidare.

När Rosita Bångåsens pappa blev dålig lämnade hon och hennes familj USA för att hjälpa till att ta hand om honom. Men hon behövde ett jobb och då var bemanningspoolen perfekt för henne, arbetet låg nära hemmet och hennes pappa och det behövdes ständigt vikarier. Nu har hon varit på Hällebo i snart 9 år och blir nyexaminerad undersköterska under våren. Det tillfälliga jobbet blev långvarigt.

– Det bästa är att arbeta med de äldre och att de blir glada när de ser mig. Vi är ett väloljat gäng kollegor som oavsett situation alltid löser allt tillsammans och vi bryr oss om varandra. Jag får min dagliga sociala dos varje dag på Hällebo, säger Rosita.

Rosita har både blivit berörd, förundrad och häpen genom åren.

– Jag kom in till en dam som spelade hög rå technomusik och tog en liten whiskey och hon ville ha party för det var ju lördag, säger hon och skrattar.

Rosita ler när frågan kommer om hur det är att arbeta när någon boende når livets slutskede.

– De är underbara, de som gått bort glömmer jag aldrig. De har gett mig roliga historier, kärleksfulla kramar och tacksamhet under deras sista timmar i livet. Då känner jag att jag gett den här personen trygghet och att det vi gör här är så viktigt.

Rosita tycker att hennes egna känslor för döden förändrats nu när hon jobbar så nära den.

– Jag är inte längre rädd för döden, det är lugnt och helt naturligt. Döden är rätt så fin, säger hon.

Meny