I varsitt annat rum gick två män i 40-årsåldern runt, den ena visslande, den andra sjungande egna texter till låtar jag kände igen.
Hur kunde jag hamna här?
Det var alltså här jag skulle vara en vecka på prao i åk 8. Hur jag hamnade där? Antingen var jag nyfiken på hantverksyrket eller så var jag bara sent ute. Jag lutar åt det senare.
Pappa drev ett litet snickeriföretag och tog med mig ut på jobb. Min första uppgift blev glasklar, ”du ska skruva upp gipsplattor, här är verktygen, här är skruven, lyften får du hjälp med resten fixar du”, ungefär så lät instruktionerna. Och vet du vad? Det var rätt skönt. Monotont, ja. Men också befriande. Hjärnan fick vila, kroppen fick jobba och varje dag kunde jag faktiskt se vad jag gjort. Den känslan var ny.
Drogs med i gubbkören
Resten av veckan fick jag testa allt möjligt. Det var riva, bära, mäta vinklar, räkna ut mått, såga, spika och flytta runt saker som tydligen alltid stod fel.
Jag fick göra på riktigt, inte bara stå bredvid och räcka fram en hammare. Det var nog därför jag själv började vissla och sjunga lite under dagarna. Jag drogs liksom med i gubbkörens energi.
Tar nog över
Ett tag tänkte jag faktiskt, ”Det här är ju jag. Snickare ska jag vara . Klart jag ska ta över firman efter pappa.” Det kändes helt rimligt där och då. Men så kom gymnasiet, och plötsligt stod jag på en administrativ linje. Och sen rullade livet vidare utan vare sig hyvlar eller cirkelsågar.
Jag blev aldrig snickare
Ingen aning varför egentligen, men jag är väldigt glad att jag fick de där kunskaperna. De har följt mig genom livet, särskilt som husägare.
Så nej, någon snickarkarriär blev det inte. Men praoveckan? Den sitter kvar i händerna än i dag.
Och ibland, när jag står med skruvdragaren, kan jag fortfarande höra det där visslet i bakgrunden./
”En före detta praoelev”
Varför berättar vi det här?
Det är här du kommer in. Du som driver företag, förening eller organisation kan göra en större skillnad än du tror för en ung person som söker praoplats.
En praoelev kan vara:
- en kommande kollega
- någon som hittar sin framtida väg hos just er
- eller bara ett barn som behöver en trygg vuxen som säger ”kom, du får vara med”.
Det börjar ofta så enkelt.
Det är ingen stor insats för dig. Men för någon 15-åring kan det bli allt.
Vill du vara den som gör skillnaden?
Läs mer och anmäl intresse här
