Siktet är inställt på att besöka Berit Edvardsson i hennes ridhall när vi rullar in i Aspås. Tydliga skyltar med texten ridanläggning visar vår väg. Vi bryr oss inte om att kolla adressen, för det kan väl inte finnas flera ridanläggningar i Aspås!? Det visar sig att vi har fel. Det här är en riktig hästby.

– Det har alltid varit mycket hästar här, berättar Berit när vi något försenade anländer till hennes nybyggda ridhall.

Här kan byns barn gå i ridskola, det finns möjlighet att inackordera sin häst och Aspås hundentusiaster kommer hit och tränar agility. Berit Edvardsson har förverkligat sin barndomsdröm. I den ljusa och fräscha anläggningen går det att ha ridläger med tio övernattande och här finns gott om plats för hennes egna islänningar.

– Jag tror det är tjugo islänningar, men jag är inte helt säker, säger Berit och småskrattar.
Annars verkar hon vara en kvinna med öga för detaljer och det känns logiskt att hon delar sin tid med hästarna med jobb som redovisningskonsult.

Berättelsen om utegymmet är en historia
om engagemang och gemenskap.

Längre upp i byn träffar vi Aspås IF:s ordförande Joakim Halvarsson. Även han verkar anse att kvalitén sitter i detaljerna. När föreningen skulle bygga utegym satsades det på trä, för att det är snyggare och smälter bättre in i området Utpusten som är föreningens idrottsplats. Berättelsen om utegymmet är en historia om engagemang och gemenskap.

– Det blev billigt för att folk i byn kom med sina egna maskiner och grävde gratis. 15–20 personer kom hit flera helger och hjälpte till, minns Joakim.

Vid föräldrakooperativet Lillstugu mitt i byn, möter vi ordföranden och mamman Kristina Ernehed. Här märks det att byn har många inflyttare och är mitt inne i ett generationsskifte. Runt hälften av föräldrarna är in­flyttade och flera tycker som Offerdalsbon Kristina att det är värt en extra biltur för att få ett bra dagis.

– Att veta att sitt barn har det bra på dagen är en av de viktigaste känslorna man kan känna som förälder, säger Kristina.

Jag tänker att det märks att barnen är trygga, för de låter sig inte omedelbart charmas bara för det kommer besök från kommunen.

– Dom här tjejerna kommer aldrig att behöva lära sig att höja sina röster, säger Kristina stolt.

När vi vinkar hej gungar Elira, Theo, Irma och Julia för fullt på kompisgungan. Det är en kall och blåsig höst­dag, barnen märker det inte.

Elisabeth Wickzell

Nyttiga länkar

Lediga tomter i Krokoms kommun