Peo Mars är rektor på Sånghusvallens skola och ansvarar över 28 anställda och 210 barn, ändå känner han sig inte som en chef. Trots det svettiga och krav­fyllda uppdraget tycker han att jobbet är roligt – för det som växer är intressant.

Det ligger många gula post-it lappar på Peo Mars skrivbord, det är så han får ihop sitt jobb. Så fort han kommer på något som ska göras, skriver han ner det på en lapp. Han avslutar ett mejl samtidigt som han hälsar, effektivitet är också en nyckel till att få ihop jobbet som rektor. Ett jobb han menar att han egentligen bara snubblat in på. Först skulle han bli samhällsutvecklare men gick trädgårdsutbildning och köpte en gård på sju hektar och blev grönsaksodlare. Under en vinter testade han att vara elevassistent och skolans värld kändes rätt och följdes av studier till lärare och så småningom rektor. I dag äger han inte ens en pallkrage.

– När vi lämnade gården skaffade vi en kolonilott men vi blev vräkta eftersom grannarna klagade på ogräset, säger han och skrattar.

Men han gillar det som växer, vare sig det är grönsaker, elever eller personal. I fem år har han nu varit rektor på Sånghusvallens skola.

– Omloppstiden för en rektor är mindre än två år just nu. Det tar tre år att förändra en struktur, och ytterligare två år att befästa det, annars blir det ingen kontinuitet, säger han.

Arbetet som rektor tycker han är stimulerande och omväxlande, med mycket utmaningar.

– Jag kan jobba med ett elevärende och går jag i korridoren på skolan så hamnar jag i en personalfråga eller att det inte är sandat på gården. Man får växla om ganska fort i huvudet. Det kan upplevas ganska jobbigt, men det blir aldrig tråkigt.

Men han gillar det som växer, vare sig det är grönsaker, elever eller personal.

Lugnet han förmedlar som person ljuger en aning. Visst blir han stressad, speciellt under vårter­minen då tjänster ska tillsättas, då är han lite mer anonym på skolan. Annars försöker han vara ute i klassrummen och hälsa på.

– Om jag känner att det är tungt att åka till jobbet på morgonen så förvinner den känslan direkt när jag träffar personalen och barnen.

Konferenser, möten, föräldrar, elever, personal, kommunala mål och statliga mål, ja det är tur att det ibland kommer en knackning på dörren till Peo Mars kontor.

– Jag tycker det är roligt att jag ibland har en grupp barn som har något de vill framföra till mig och att de vågar gå hit, för det vågade jag inte själv när jag var liten. Jag brukar alltid fundera på om jag nu satt där och jag gick i ettan eller femman, hur skulle jag vilja bli bemött då?

Det svåraste med rektorsuppdraget tycker Peo Mars är att man måste vara insatt i många olika frågor som ekonomi, arbetsmiljöfrågor och personalfrågor. Stressen hanterar han bland annat genom att inte ha några mejl i mobilen.

– Jag stänger datorn på fredag eftermiddag och öppnar den först på måndagsmorgon. När jag går från jobbet försöker jag tänka att jag har gjort allt jag har kunnat i dag, och det jag inte hunnit med det gör jag imorgon, säger han och skriver något på en gul post-it lapp.

Susanne Kvarnlöf