Bokbussen i Krokoms kommun bjuder på en enastående bildningsresa för alla som har en bit till folkbiblioteket. Bussen bjuder också på samtal, skratt och en önskan om böcker med lyckliga slut.

Inger Wallenhed behöver bara gå några meter från sitt hus i Bleckåsen för att kliva in i Bokbussen. Hon har verkligen biblioteket utanför sin dörr. En gång i månaden parkerar den nedanför hennes hus.

– Jag lånar böcker varje gång Bokbussen är här, det är så bekvämt säger hon.

Hon brukar mejla in sin beställning av böcker, men har inte gjort det till i dag.
– Det gör inget för det finns så bra utbud på Bokbussen, säger hon och hälsar glatt på grannarna som också ska låna böcker.

Ulla Wänseth och Solbritt Åhman stiger på med kassar fulla av böcker. Ulla Wänseth tycker att läsningen ger henne ro i hjärnan.

– Böcker betyder att jag har något att göra när jag inte har något att göra. Jag kan inte leva om jag inte får läsa, säger hon.För Solbritt är det första gången hon besöker Bokbussen, då hon vanligtvis brukar låna böcker på Krokoms bibliotek. – Men nu när jag vet vilka datum den kommer så kommer jag att gå hit, det är ju enklare, säger hon och börjar botanisera bland hyllorna. Hon läser jämt och hon läser allt.

– Men böckerna får inte sluta för illa. Det behöver inte sluta lyckligt, men det får inte sluta svart, säger hon.
– Hur vet man det, undrar Hasse Hedman som är Bokbusschaufför sedan 20 år.
– Det vet man när man kommer dit, svarar Solbritt och alla skrattar.

Bokbussen har rullat sedan 1084
Bokbussen har ett viktigt uppdrag och är en uppskattad verksamhet av många boende i byarna runt om i kommunen sedan starten 1984. De besöker 49 hållplatser varje månad, varav 8 skolor och 13 förskolor.

– Bokbussen blir ett fint komplement för de som har långt att åka till folkbiblioteket. För en del vuxna och barn så är det här det enda mötet som sker med ett bibliotek. Där är vi viktiga, säger Bokbussbibliotekarie Johanna Vestfält.

Hon ser det rullande biblioteket som en demokratisk rättighet. – Det handlar om rätten till läsning och kultur, det känns stort att vi är en del i att människor får tillgång till litteraturen, säger hon.

För henne och Hasse är det också ett fint sätt att lära känna bygden och människorna. – Det bästa med jobbet är mötet med människor, folk är så glada och positiva, säger Hasse.

Bussen blir också en mötesplats där man hinner surra om vad som händer i byn. Just nu pratas det mest om rävar som kalasar i hönsgårdar.Ulla berättar om hennes tupp Kurt som fick en stroke, men som klarade sig. Hon lånar åtta böcker och ger bort en höna till Solbritt. Inger har också hönor att skänka. Solbritt lånar ljudböcker och får tre hönor. – Tack för mig, vi syns om en månad, ropar Ulla när hon kliver ner från bussen.

Hon vänder sig om och ropar:

– Är det någon som vill ha ankor, jag har för många.

Susanne Kvarnlöf