Minera Skiffer i Offerdal är en världsunik och starkt traditionsbunden arbetsplats. Här finns kunskapen i hantverket av Offerdalsskiffern som inte bara Zlatan och halva NHL-ligan väljer, utan som finns över hela världen.

Offerdalsskiffern finns vid operahuset i Sydney, i buddhisttemplet Tsz Shan i Hongkong och Piazza Strasbourg i Frankrike– men också i nästan varje hus och trädgård i Offerdal. Det är en älskad och folkkär natursten som bidrar till att offerdalingarna har nära till jobbet.

De pratar om att skiffern är 600–700 miljoner år gammal och när jag klyver stenen och tittar på ytan så är jag den första levande varelsen som gör det

”Stän-faan” står det på en bit skiffer som ligger på en hylla i klyvhallen där stenhuggaren Lennart Ekman nu svingar släggan. Nervtrådarna i händerna har han slagit sönder för länge sedan, så kanske är det inte konstigt vad han efter 43 år i yrket kallar skiffern lite skämtsamt. Trots det är han fortfarande ödmjuk och lite nostalgisk inför vad det är hans hantverk inne­bär.

– De pratar om att skiffern är 600–700 miljoner år gammal och när jag klyver stenen och tittar på ytan så är jag den första levande varelsen som gör det, säger han.

Det tycker Lennart är lite fint trots alla år med den fyra kilos tunga släggan. Under hans år här har inte tiden stått stilla, men det här är en traditionsbunden arbetsplats som först på slutet börjat förändrats.

– Nu har vi ett bonussystem i klyvningen som innebär att vi aldrig hamnar under grundtimpenningen, men vi kan tjäna mer pengar och det är bra, säger han.

Vi måste förnya oss och förändra oss, samtidigt som det handlar om gene­ra­tioner som varit här och det ska man ha respekt för.

Lennart och de andra 33 anställda på Minera Skiffer har numera en helt annan arbetsmiljö med helrenoverade lokaler. Oljepannorna är utbytta till biobränslepannor som inneburit en reducering av utsläppen med 413 ton koldioxid varje år. Belysningen är ny i klyvhallen och snart i hela fabriken. Luftfiltren har fått ner damminnehållet till ett minimum, maskiner är utbytta och Lennart har numera en rapporteringsterminal där han skriver in alla stenar han klyver.

I över 50 år har Minera Skiffer AB funnits tack vare en stor skiffer fyndighet i berget mellan Rönnöfors och Finnsäter och nu är tanken att fundera kring hur de kommande 50 åren ska se ut.

– Vi måste förnya oss och förändra oss, samtidigt som det handlar om generationer som varit här och det ska man ha respekt för. Vi är inne i en period där vi egentligen river upp allt med rötterna, säger PG Pettersson som är VD.

Yrkena påminner om varandra, som polis går man runt och pratar med folk och bildar sig en uppfattning och så är det här också

En del i det arbetet var att rekrytera en platschef som var duktig på människor och ledarskap. Anders Elmroth hade just signerat ett huskontrakt med sin familj för Projekt Kaxås förra året då han fick en lapp i handen med ett telefonnummer till PG. Anders som då arbetade som utryckningspolis i Norduppland tänkte att han skulle söka nytt jobb inom polisen i Jämtland, i stället blev han den nya platschefen på Minera Skiffer.

– Yrkena påminner om varandra, som polis går man runt och pratar med folk och bildar sig en uppfattning och så är det här också, säger Anders.

Just nu befinner sig bolaget i en generationsväxling där många av de anställda snart går i pension. Guldklockorna är utdelade för länge sedan, man är inte unik om man arbetat här i 20 år. Deras upptagningsområde för arbetskraft är Offerdal. Med sina 34 anställda är de Offerdals största privata arbetsgivare, i Östersund skulle det procentuellt handla om en arbetsplats i storleken 970 anställda, i Stockholm nästan 15 000. Med andra ord, det här är en betydelsefull arbetsplats som möjliggör att människor kan bo och leva här.

– Vi får folk som söker jobb här eftersom man vill bo här. Anknyt­ningen till bygden och anknytningen till skiffer är en viktig bit. Vi är stolta över materialet och det får man med sig om man är från Offerdalsbygden, säger PG.

Jag gillar arbetsplatsen, folk är hjälpsamma och frågar hur det går.Det är personalen som är kunskapsbanken. Därför har de börjat rekrytera ny personal så att de hinner lära upp sig innan pensionsavgångarna. Linnéa Emilsson och Eva-Lena Hammarberg har nu arbetat fyra veckor i fabriken. De har testat alla olika moment och de tycker allt är roligt.

– Jag gillar arbetsplatsen, folk är hjälpsamma och frågar hur det går. Det är hur bra som helst att ha en arbetsgivare här, säger Eva-Lena som bor i Landön.

– För mig var det här räddningen för att jag ska kunna bo kvar i Gärde, säger Linnéa.

De svåraste att ersätta kommer att vara Lennart och de andra stenhuggarna. Försök har gjorts i att en maskin ska kunna ta över det både tunga fysiska och svåra tekniska i att hugga stenen, men utan resultat. Ibland ska stenen slås hårt och ibland löst och det handlar mycket om att känna vad stenen kan bli. Eller så är det som stenhuggaren Lennart bestämt och med ett leende säger:

– Det är stän-faan som bestämmer.